Familjefotografering - Sara & pojkarna

En underbar söndag morgon, när det var sådär magiskt soligt dis - som ett löfte om en härlig kommande söndag, träffade jag Sara och hennes två små pojkar. Vi hade bestämt träff på en vacker äng jag hittat centralt i Västerhaninge där vi till och med kunde parkera precis bredvid. Jag älskar när jag hittar ställen att fota på som är sådär perfekta ur alla aspekter!

Sara och jag hade pratat ihop oss lite kring kläder, för att få en fin ton-i-ton på bilderna. Egentligen vill jag ju fånga familjen så som den är - och vill inte styra utseendet alltför mycket... Men rent fototekniskt och estetiskt är det alltid eftersträvansvärt att i alla fall ha ljusa kläder på överkroppen samt inte alltför spritt gällande mönster och färger - om det inte är själva inriktningen av fotograferingen förstås! Allt beror ju på vad det är för slutprodukt en eftersträvar. I det här fallet var det lite mer lifestyle-känsla och lite mindre av det dokumentära och därför valde vi att styra klädvalen lite. Barnens farmor hade stickat underbara tröjor åt pojkarna och jag tog med några val till Sara att matcha med då jag alltid tar med lite kläder att välja på om familjen vill.

Stora pojken, S, började direkt leka i gräset och gå på äventyr och där visste jag att vi var igång! Alltid lika spännande och roligt att se hur just den här familjen fungerar. Resten av vår session gick åt till att hitta roliga sätt att få till interaktion och hålla barnens fokus uppe på ett naturligt och avslappnat, kravlöst sätt. T.ex. när storebror fick lite mer spring i benen passade jag på att fota lillebror och mamma lite ensamma, för att sedan fånga när storebror kom tillbaka och var redo för lite mer interaktion. Som vanligt försöker jag ge barnen stort fokus och när storebror verkade intresserad av kameran fick han testa att låna den och på så sätt fick han vara delaktig på sitt vis. Det var superroligt att leka med dem en stund och resultatet blev ju... magiskt! om jag får säga det själv....

"Jag måste säga att det kändes inte som att man blev fotograferad, man behövde inte göra sig till utan bara var. Kan inte förstå att det blev så många fina bilder på den stunden; som sagt märkte inte att Johanna tog kort. Kände mig därmed avslappnad och bilderna överraskade mig - jag blev mycket rörd och glad för dessa." - Sara