Jag får ofta frågor och oroliga kommentarer från föräldrar som är nervösa över, eller småskrattande varnar för, busiga eller motsträviga barn. Jag är själv småbarnsmamma, moster/faster och beteendevetare som arbetar med barn (framförallt med NPF-diagnoser) och tro mig: Jag VET hur barn är och hur de kan vara. Särskilt i nya, okända miljöer och scenarion är det verkligen inte ovanligt, konstigt eller ens oväntat att barnen antingen blir ovanligt blyga eller ovanligt busiga. Eller rent av rädda och sätter sig på tvären med ilska som enda "vapen". Det är ingenting som jag vill att en förälder NÅGONSIN oroar sig för vid en fotografering med mig. (Läs gärna i slutet av inlägget för ett citat från en nöjd kund!😍)
Det är några aspekter som jag är väldigt noga med och som sitter i ryggmärgen hos mig... Här kommer dem (och jag ska försöka att få ner tankarna så tydligt jag kan):
Hos mig fotograferar vi barnen i en naturlig miljö (antingen hemma hos er eller utomhus). De får springa fritt och det är inget tvång att sitta helt still på en pall framför en vacker bakgrund med blixtar riktade rakt emot en. Det första steget i en familjefotografering är alltså alltid att spräcka den nervösa, stela bubblan som alltid kommer av nya okända scenarion. För såväl föräldrar som barn.
Jag brukar alltid försöka knyta an till barnen först, på ett naturligt lågaffektivt sätt, där jag anpassar mig till barnets sinnesstämning och dagsformen. Med en vältränad fingertoppskänsla gäller det att göra barnet trygg och samtidigt uppmuntra deras självförtroende i situationen. 😊 Där och då brukar det märkas tydligt att föräldrarnas nervositet släpper - när de ser och hör hur jag och barnet babblar på om vad som intresserar barnet. Och där kommer pusselbit nummer två - när föräldrarna känner att de kan slappna av blir barnet ännu mer tryggt! Så har vi kommit så långt är det nästan dags att ta fram kameran och börja styra lite. I mitt huvud har jag nästan alltid 7 frågor aktiva när det kommer till att arbeta med barn (arbetsskada som beteendevetare och NPF-förälder?? 😅).
- Vad ska jag göra?
- Vad ska jag vara?
- Vem ska jag vara med?
- Hur länge ska jag göra det?
- Vad händer sen?
- Vad behöver jag ha?
- Varför ska jag göra det?
Har barnet svar på de här sju frågorna är de mycket tryggare och har lättare att slappna av! Det gäller i alla situationer och absolut inte bara för barn med diagnoser.
Självklart står jag inte och rabblar svar på frågorna som en genomgång utan ofta gäller det bara att vara tydlig och lågaffektiv i sitt bemötande för att frågorna indirekt ska besvaras. T.ex. "Nu sitter mamma och pappa på filten. Du ska få ta en bild av dem med min kamera om du först smyger på dem bakifrån och viskar någonting busigt i pappas öra en gång! 😉"
Även om jag inleder med att besvara frågorna lätt för hela sällskapet typ: "Här vid trädet ska vi vara idag. Jag kommer att ge er små instruktioner och däremellan gäller det bara att skratta, busa och gosa så mycket ni orkar och vill. Vi kommer att börja med att stå upp och sen när ni är lite tröttare tar vi fram min filt."
Sen är det ju så att hela min foto-stil handlar om att fånga naturliga ögonblick - så jag sätter er i rätt ljus med en naturlig och fin komposition, sen ger jag er en liten kommentar eller liknande som får er att naturligt interagera mellan varandra och sen är vi igång och skapar magi! 💃
Därför behöver ni inte vara nervösa. Ni får vara en själva och jag anpassar mig till er energi. 😊
"Lite nervösa och sådär pirriga inför en fotografering förvandlades snabbt till en oförglömlig söndagseftermiddag. Johanna är att rekommendera, hon är varm, proffsig och superduper-härlig. Vi trodde inte det skulle vara möjligt att lyckas fånga våra tre vildingar på bild, men ack så fel vi hade. Johanna har förevigat våran familj och bilderna blev helt fantastiska. Tack för en underbar eftermiddag ❤" - Marija
Lite senare kommer ett inlägg med konkreta tips inför en fotografering - sådant som ni kan förbereda för optimala förutsättningar!
Comments